Min vårdplan - Prostatacancer

Min vårdplan ska bidra till att du

·     känner dig trygg, informerad och delaktig

·     har inflytande över det som är viktigt för dig

·     förstår vad som händer i din vård och behandling

·     vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

·     Vilka är dina förväntningar på besöket?

·     Är det något särskilt som besvärar dig?

·     Vad är viktigt för dig just nu?

·     Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

u Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster vid funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

·     ditt hälsotillstånd

·     vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar

·     vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar

·     när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar

·     när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom

·     vart du ska vända dig om du blir sämre

·     vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut

·     vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

u Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

u Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.

u Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

u Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.

u Telefon: 08-123 138 00

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk cancerbehandling samt strålbehandling.

Patologen är en läkare som är specialiserad på att analysera vävnadsprover.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Urologen är specialiserad på sjukdomar i urinvägarna och är ansvarig för att utreda, diagnostisera och operera dessa sjukdomar.

Uroterapeuten är ofta legitimerad sjuksköterska med specialistkompetens inom urinblåsa och tarm. Hen utreder och behandlar besvär från bäckenområdet och är ofta ansvarig för området sexuell hälsa. 

u Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

Datum:

Detta är viktigt för mig:   

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är canc

Varje år upptäcks omkring 11 000 nya fall av prostatacancer i Sverige.

Det är framför allt medelålders och äldre män som får prostatacancer. Hälften är mellan 50 och 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder. Risken för att utveckla prostatacancer ökar med åldern.

Det kan dröja innan du får symtom

Cancerceller kan växa samtidigt på olika ställen i prostatan. Först växer cancern bara inuti prostatan, ofta i de delar som ligger längst från urinröret. Då märker du inte av sjukdomen. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Du kan exempelvis få svårt att kissa.

Ibland sprider cancern sig utanför prostatan. Om prostatacancer sprider sig är det oftast till lymfkörtlarna eller skelettet.

Prostatans funktion

Prostatan är en valnötsstor körtel och kallas även blåshalskörteln. Den finns runt övre delen av urinröret, alldeles nedanför urinblåsan. Prostatan hjälper till att bilda sädesvätska, en transportvätska för spermierna vid en utlösning. Om prostatan opereras bort försvinner sädesvätskan, men förmågan att uppleva orgasm finns kvar.

Prostatan är en körtel som finns runt övre delen av urinröret.

Hur utbredd och allvarlig en prostatacancer är beskrivs med hjälp av följande:

·         riskgruppsindelning

·         Gleasonbedömning – hur den ser ut i mikroskop

·         PSA-värde

·         TNM-stadium.

Riskgruppsindelning

Riskgruppsindelningen för prostatacancer är: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk.

Riskgruppsindelningen ligger till grund för vilken behandling du rekommenderas.

Gleasonbedömning

Gleasongrad är en internationell standard för att gradera prostatacancers utseende. Syftet är att uppskatta hur snabbt den kommer att växa och om det finns risk att den sprider sig. Därför behövs vävnadsprover från prostatan för mikroskopisk analys.

Graderingen går från 3 till 5, där 3 innebär att cancern liknar normal prostatavävnad, växer långsamt och inte sprider sig. Grad 5 innebär att prostatacancern är olik den normala vävnaden, växer snabbare och sprider sig.

En prostatacancer har ofta flera olika Gleasongrader eftersom varje vävnadsprov får sin egen grad.

Den vanligaste och den högsta Gleasongraden av alla vävnadsprover sammanställs till en Gleasonsumma. Summa 6 är en cancer som växer mycket långsamt utan att sprida sig. Summa 10 är den allvarligaste formen av prostatacancer.

När prostatan opereras bort analyseras och graderas prostatacancern igen. Då kan både Gleasongrad och Gleasonsumma ändras.

PSA-värde

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

TNM-stadium

TNM är ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om den har spridit sig till lymfkörtlarna eller andra organ.

Läs mer på 1177.se. Sök

Så går det till

Först tvättas urinrörsmynningen. Därefter bedövas urinröret med bedövningsgel.

Ett smalt instrument (så kallat cystoskop) förs in genom urinröret, in i urinblåsan. En svag saltlösning spolas in genom cystoskopet och vätskan spänner ut urinblåsan, så att det blir lättare att se eventuella förändringar.

Undersökningen brukar inte göra ont, men kan upplevas som lite obehaglig.

Själva undersökningen tar cirka 5 minuter.

Vid cystoskopi förs ett smalt instrument in i urinblåsan.  

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida lite i urinröret under något dygn efter undersökningen. Du kan också få en liten blödning från urinröret, men den brukar gå över snabbt.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Direkt efter undersökningen får du veta vad den visat. Om prover har tagits vid undersökningen får du svar på dem efter några veckor, när analyserna är klara.

u Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Den första undersökningen med magnetkamera är för att finna eventuella förändringar som urologen kan ta vävnadsprover av. Alla förändringar som kan ses vid undersökningen är inte cancer. Det finns förändringar som kan likna utseendet hos cancer, exempelvis inflammation i prostatan.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få information om hur du ska förbereda dig från den röntgenavdelning där du ska göra undersökningen.

Du kommer även att få svara på frågor om du till exempel har inopererad metall i kroppen, som proteser eller pacemaker.

Så går det till

Du får ligga på en brits i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en röntgensköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen.

Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket första dygnet, för att få ut kontrastmedlet via urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

PSA-prov vid misstänkt prostatacancer

Om du har symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, är PSA-prov en viktig del av utredningen.

Om du har ett förhöjt PSA-värde gör man ofta ett ultraljud och tar vävnadsprov från prostatan. Det ger svar på om du har cancer eller någon annan sjukdom i prostatan.

PSA-prov vid konstaterad prostatacancer

Om du har cancer används PSA-värdet för att bedöma vilken behandling du ska rekommenderas. PSA-värdet ger också vägledning till om sjukdomen är spridd eller begränsad till prostatan. Ett mycket högt PSA-värde kan tyda på att cancern har spridit sig. Ett lägre värde tyder på att cancern är begränsad till prostatan.

Efter en botande behandling av prostatacancer används PSA-värdet för att bedöma behandlingens effekt och om du behöver någon mer behandling.

Under en bromsande och lindrande behandling följs PSA-värdet för att bedöma om behandlingen är effektiv eller om du behöver byta behandling.

Vävnadsbitarna skickas till ett laboratorium för analys av en patolog. Analysen ger svar på om du har prostatacancer och hur allvarlig din cancer är. 

Vävnadsprovet kallas även prostatabiopsi.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras inför provtagningen. Ofta får du antibiotika i samband med provtagningen. Följ instruktionerna du får i din kallelse.

Så går det till

Läkaren för in en ultraljudsstav i ändtarmen. Du får lokalbedövning runt prostatan. Läkaren tar proverna med en nål som förs in genom ultraljudsstaven eller genom huden mellan pungen och ändtarmen.

Det kan kännas obehagligt när ultraljudsstaven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

Undersökningen tar 15–30 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Du kan känna dig kissnödig direkt efter provtagningen. För att undvika en urinvägsinfektion är det bra att dricka extra så att blåsan sköljs ren.

Det är vanligt att få blod i urinen, avföringen och sädesvätskan efteråt. Det är ofarligt. Blod i urinen och avföringen brukar försvinna efter några dagar, och i sädesvätskan efter några veckor.

Ta smärtstillande medicin vid behov.

Du bör inte planera in några fysiska aktiviteter resten av dagen efter ingreppet.

Om du får hög feber och känner dig sjuk efter provtagningen, sök dig direkt till en akutmottagning. Du kan behöva antibiotika.

När får jag svaret?

Det kan ta olika lång tid från det att du har gjort provtagningen till det att du får svar.

Hur ska jag förbereda mig?

Det behövs oftast inga förberedelser inför undersökningen. Om du ska förbereda dig på något sätt får du information om det i din kallelse.

Så går det till

Du får stå upp eller ligga ner på en brits med benen uppdragna.

Läkaren eller sjuksköterskan sätter på sig en handske insmord med gel och för försiktigt in ett finger i ändtarmen.

Undersökningen kan kännas lite obehaglig, men gör inte ont och tar bara några minuter.

Prostatan undersöks genom palpation med ett finger.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt efter undersökningen

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling.

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

·     Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.

·     Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.

·     Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.

·     Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

·     I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.

·     Du får veta vart du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon, brev eller digitala möten.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med hormonell behandling inför strålbehandling.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

·     Du kan vara mer sängliggande.

·     Du kan ha svårt att svälja.

·     Du kan bara dricka små mängder vätska.

·     Du kan ha sämre cirkulation och andning.

·     Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ofta kombineras olika behandlingar

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormonell behandling. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Din kontaktsjuksköterska kan ge dig råd om var du kan få mer utförlig information. Även patientföreningen kan ge stöd.

De första åren behövs ofta ingen behandling

Tidigt upptäckt prostatacancer växer i allmänhet mycket långsamt. Därför behövs det ofta ingen behandling alls, åtminstone inte de första åren. Att avvakta med behandling kallas aktiv monitorering.

När risken är större för att cancern ska utvecklas till en allvarlig sjukdom rekommenderas operation eller strålbehandling. Vanligen ger de lika goda chanser till bot, men biverkningarna skiljer sig åt. Valet av behandling styrs av hur utbredd och allvarlig cancern är, men också av din ålder, dina övriga sjukdomar och dina egna önskemål. Riskerna för olika typer av biverkningar är ofta avgörande.

Du bör få diskutera din behandling med både en urolog och en onkolog. När valet av behandling är särskilt svårt kommer din läkare att diskutera med andra specialister.

Aktiv monitorering

Aktiv monitorering är en metod för att följa utvecklingen när botande behandling inte behövs direkt. Så kallad lågriskcancer utvecklas sällan till en allvarlig sjukdom. De allra flesta män med en lågriskcancer rekommenderas därför aktiv monitorering. En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper behandling livet ut. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare.

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behöver man ta nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer.

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer med PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Operation

Operation av prostatacancer kallas radikal prostatektomi. Du är sövd under operationen. Hela prostatan och sädesblåsorna tas bort. Slutligen sys urinblåsan ihop med urinröret. Ibland opereras också lymfkörtlar i bäckenet bort. Efter operationen stannar du på sjukhuset i 1–2 dagar. En urinkateter ligger kvar i urinblåsan i 1–2 veckor efter operationen. Du är ofta sjukskriven i 3–6 veckor.

Operationen görs vanligen med robotassisterad titthålsteknik, genom sex små snitt i magen. Den kan också göras med öppen teknik, genom ett snitt ovanför blygdbenet. Båda metoderna ger samma möjligheter till bot och har samma risker för bestående biverkningar. Med öppen teknik blir blödningen oftast större, vilket gör att du stannar på sjukhuset någon dag längre. Katetern behöver oftast vara kvar några dagar längre efter en öppen operation.

Strålbehandling

Strålbehandling kan ges med olika tekniker. Om cancern är lokalt utbredd eller av en mer allvarlig typ får du hormonell behandling någon månad före strålbehandlingen. Det gör att cancercellerna blir känsligare för strålningen. Ibland får du det också under 2–3 år efteråt.

Yttre strålbehandling kan ges med olika scheman, bland annat beroende på cancerns typ. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2,5–8 veckor. Varje behandling tar omkring 10–20 minuter. Behandlingen är helt smärtfri.

Före strålbehandlingen för man vanligen in guldmarkörer i prostatan med en nål, för att öka träffsäkerheten under strålningen. Någon vecka senare tas bilder med skiktröntgen, magnetkamera eller båda, för att planera strålbehandlingen. Behandlingen startar omkring 1–2 veckor efter bildtagningen.

En kombination av yttre och inre strålbehandling (brachyterapi) används när cancern är av en mer allvarlig typ. För det mesta får du även hormonell behandling. Yttre strålbehandling ges varje vardag under 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium. Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar genom huden bakom pungen under ryggbedövning eller sövning. Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem. 

Uppföljning och kompletterande behandling

De flesta som behandlas för tidigt upptäckt prostatacancer blir av med sjukdomen, men alla följs ändå upp med PSA-prov i cirka 10 år. PSA-värdet ska efter en botande behandling vara mycket lågt. Om det finns cancer kvar efter en operation eller strålbehandling ökar PSA-värdet långt innan du kan känna av återfallet.

Om PSA-värdet ökar efter en operation får du ofta strålbehandling eller hormonell behandling. Men om ökningen är långsam behövs ofta ingen behandling alls, åtminstone inte under de första åren. Efter en strålbehandling innebär ett stigande PSA-värde på låga nivåer inte alltid återfall i cancern. Om PSA-värdet fortsätter att stiga får du ofta hormonell behandling, antingen direkt eller efter några år.

En kompletterande operation, inre strålbehandling eller frysbehandling kan ibland övervägas. Risken för biverkningar är dock ganska stor, eftersom läkningsförmågan är dålig i strålade områden.

Sexuella förändringar

Både operation och strålbehandling påverkar sexlivet. Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och oftast efter en strålbehandling. Du kan fortfarande få orgasm, men kan uppleva orgasmen annorlunda.

Direkt efter en operation behöver nästan alla använda läkemedel för att få erektion. Förmågan kan återhämta sig under ett par år, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar, samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig. Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men för de flesta återfår den samma storlek som tidigare inom ett år beroende på nervfunktion och potensfunktion.

Strålbehandling utan samtidig hormonell behandling försämrar sällan erektionsförmågan direkt, men efter några år behöver omkring hälften använda läkemedel för att få god erektion. Om du även får hormonell behandling försvinner ofta sexlusten och förmågan att få erektion. Lusten och förmågan kan återkomma efter avslutad behandling, men det kan ta flera månader. Återhämtningen beror bland annat på hur god erektionen var före behandlingen.

Behandling av prostatacancer kan göra att du inte kan bli biologisk förälder. Du kan välja att lämna spermier för nedfrysning. Beroende på din ålder kan du själv behöva betala nedfrysningen. Din kontaktsjuksköterska kan ge dig information.

Biverkningar från urinblåsan och urinröret

Efter en operation får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större urinläckage. Omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage, medan en femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen. Risken för urinläckage är högre om du har hög ålder, om tumören är stor och om urinblåsans funktion är rubbad. Risken påverkas också av urologens skicklighet. Om läckaget är besvärande kan det minskas med ett kirurgiskt ingrepp.

Strålbehandling ger sällan urinläckage. De flesta behöver däremot kissa oftare under några månader i slutet av och efter strålbehandlingen. Upp till en femtedel får bestående behov av att kissa oftare. I enstaka fall går det inte att kissa under eller strax efter strålbehandlingen. Om du redan före behandlingen behöver kissa ofta eller har svårt att tömma blåsan, kan en operation vara bättre än strålbehandling. Efter en strålbehandling kan det komma blod i urinen, eftersom blodkärlen i urinblåsan kan bli sköra av strålningen.

Biverkningar från tarmen

Operation av prostatacancer ger sällan biverkningar från tarmen.

En yttre strålbehandling ger oftast behov av att tömma tarmen oftare, lösare avföring med slem och gaser mot slutet av behandlingen. Besvären brukar försvinna efter några månader, men en femtedel får bestående behov av att tömma tarmen oftare. Det kan vara svårt att skilja på gas och annat innehåll i tarmen, och då kan det läcka slem och ibland även avföring. Det kan också blöda från tarmen.

Hormonella biverkningar

Hormonell behandling med sprutor och tabletter ges ofta tillsammans med strålbehandling under 6 månader upp till 3 år.

Sprutorna ger svettningar och värmevallningar. De minskar också sexlusten och kan bidra till att du går upp i vikt. En del upplever att orken och energin påverkas.

Tabletterna ger sällan sådana biverkningar. De gör däremot att brösten blir ömma. För att motverka att brösten blir större får du en dos strålning mot bröstkörtlarna.

Övriga biverkningar

Alla operationer ger en liten risk för blödning och infektion i operationsområdet. På sikt efter operation ökar risken för bråck något.

Om lymfkörtlar tas bort vid operationen kan du få problem med svullna ben (lymfödem). Även penisen och pungen kan bli svullna.

Efter både en operation och en strålbehandling kan det bli en förträngning i urinröret. Detta är ganska sällsynt. Efter en operation kan förträngningen åtgärdas med ett ingrepp. Efter en strålbehandling är förträngningen svårare att behandla.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för att få behandling och råd om egenvård.

Många sjukhus har en särskild sexualrådgivare eller sexolog som kan ge mer stöd och behandling i din sexuella rehabilitering. Om det saknas vid ditt sjukhus, prata med din kontaktsjuksköterska om hur stödet ser ut där du får vård.

Påverkan på sexlivet efter en operation

Nästan alla förlorar förmågan att få erektion direkt efter en operation av prostatan. Det beror på att nerverna som styr erektionen finns precis utanpå prostatan. I samband med operationen skadas nervtrådarna alltid mer eller mindre. Nervfunktionen återhämtar sig mycket långsamt. Det kan ta månader för erektionsförmågan att återhämta sig, ibland upp till 3 år. Ibland är skadorna för stora för att nerverna ska kunna läka och förmågan att få erektion kommer då inte tillbaka. Chansen att få tillbaka erektionen beror på hur stor tumören är, vilken operationsteknik som har använts, hur god erektionen var före operationen, vad du har för andra sjukdomar och hur gammal du är. Äldre män har svårare att få tillbaka erektionen.

Det är bra för återhämtningen att tidigt börja med sexuell rehabilitering. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sex tillsammans med en partner – att stimulera penis på egen hand är också bra. Du bör inte ha samlag de första 3 veckorna efter operationen.

Förmågan till orgasm finns kvar, men den kan kännas annorlunda, särskilt den första tiden efter operationen. Däremot kommer det ingen sädesvätska vid orgasm. Det kan istället komma en liten mängd urin. Detta är ofarligt och läckaget brukar minska eller försvinna med tiden.

Efter operationen blir penisen vanligen något kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. Längden brukar återgå till tidigare storlek igen under det första året.

Påverkan på sexlivet av strålbehandling

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer mindre sädesvätska vid orgasm och ofta försvinner den helt.

I slutet av perioden med strålbehandling kan du få besvär från urinblåsan och tarmen. Du kan få täta trängningar och ibland läckage från blåsan. Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Påverkan på sexlivet av hormonell behandling

Om du får hormonell behandling med sprutor brukar sexlusten och erektionsförmågan minska kraftigt eller försvinna helt. Om du får hormonell behandling med tabletter brukar den sexuella lusten och funktionen inte påverkas lika mycket. 

Effekterna beror på att produktionen av det manliga könshormonet testosteron blockeras. Produktionen av testosteron (och därmed sexlusten) kan återkomma upp till 12 månader efter avslutad behandling. Nivån på testosteron kan mätas med ett blodprov.

Det kan vara svårt känna njutning vid sexuell stimulering under hormonell behandling, men en del kan göra det, med eller utan erektion.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa luftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

·     Ät regelbundet och tillräckligt.

·     Ät mycket grönsaker, frukt och bär.

·     Ät mycket fullkorn.

·     Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.

·     Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.

·     Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare eller sjuksköterska berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

·     legitimation

·     telefonnummer till närstående

·     läkemedel och läkemedelslista

·     tidsfördriv, till exempel böcker

·     egna anteckningar och frågor

·     mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar

·     sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

·     inneskor som är stabila och lätta att ta av och på

·     extra kläder

·     hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

·     värdesaker

·     stora summor pengar.

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

·     Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.

·     Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.

·     Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.

·     Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.

·     Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.

·     Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet.

Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få medicin om det är besvärligt.

Smärta

Det är vanligt att ha ont efter en operation. Smärtan behandlas med medicin, antingen som tabletter eller sprutor. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande mediciner. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få medicin om du har stora besvär. Du bör undvika att krysta ut avföringen när du är nyopererad för att undvika påfrestning på operationsområdet.

Besvär i halsen

Om du var sövd under operationen och har haft en slang i halsen kan det skava i halsen efteråt. Det går oftast över inom några dagar.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att få upp. Att vara fysiskt aktiv kan lindra besvären.

För att göra det lättare att hosta upp slemmet, gör andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Exempel på komplikationer:

• infektion i såret
• blodpropp
•  

Biverkningar

Påverkan på den sexuella förmågan

Förmågan att få erektion försämras. Det beror på att de tunna nervtrådarna som går ner till svällkropparna skadas. Direkt efter operationen behöver nästan alla använda läkemedel för att få en god erektion. Förmågan kan återhämta sig under några år efter operationen, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig.  

Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men efter ett år är den oftast lika lång som tidigare. 

Efter behandlingen är det vanligt att sexlusten blir påverkad och det i sig påverkar också möjligheten att få erektion.

Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och du blir infertil. Förmågan att få orgasm finns kvar, men du kan uppleva orgasmen annorlunda.

Lymfödem

Om lymfkörtlarna har tagits bort eller skadats under operationen kan du få besvär med svullnader, till exempel i pungen, ljumskarna och benen. Det kallas lymfödem.  

Det finns egenvård för att minska risken att få lymfödem, och olika sorters hjälp och behandlingar om du får det. Det är dock viktigt att du får en tidig bedömning och diagnos, eftersom det är enklare att behandla lymfödem om man sätter in åtgärder och behandlar tidigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinläckage

Efter att urinkatetern har tagits bort får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större läckage. Det kan även läcka urin vid orgasm. En femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen, och omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage. Ju äldre du är, desto större är risken för urinläckage. Det beror på att musklerna blir svagare och stelare. För att minska besvären är det viktigt att du gör övningar för att stärka musklerna i bäckenbotten.  

Om du har besvär som inte förbättras med tiden eller inte går över på ett år, kan du behöva läkemedel eller en operation. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinvägsinfektion

En urinkateter i urinblåsan ökar risken för urinvägsinfektion. Tecken på urinvägsinfektion är att du behöver kissa ofta, att det svider eller gör ont när du kissar eller att du får feber.  

Om du har svårt att tömma urinblåsan helt efter att katetern har tagits bort, ökar det också risken för urinvägsinfektion.  

Komplikationer

Blod i buken – hematom

Det är vanligt med större blåmärken som visar sig på huden runt pungen, penisen och magen, så kallade hematom. De orsakas av en tillfällig blödning inuti kroppen. Det kan spänna och ömma i flera veckor, men försvinner normalt av sig självt. När ett blåmärke är på väg att försvinna blir det ofta gult.  

Blod i urinen – hematuri

Det är vanligt med blod i urinen när du har en urinkateter. Det krävs inte så mycket blod för att färga urinen. Vanliga aktiviteter som orsakar detta är promenader och när du ska tömma tarmen. Ibland har blodet hunnit stelna (levrat sig) och bildat blodkoagel som syns i urinpåsen.

Urinläckage i buken

Det är viktigt att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker ihop. Annars läcker det urin inne i buken. Symtomet är en plötslig smärta i nedre delen av magen. Detta åtgärdas genom att du får en ny urinkateter som du får ha längre tid, eller att man byter ut den kateter du har.

Infektion i buken

En sällsynt men allvarlig komplikation är att det bildas en varböld – infektion i buken. Kontakta vården om du får symtom som ihållande feber som går upp och ner, nedsatt allmäntillstånd och obehag eller smärtor i magen. Varbölden behandlas med antibiotika och ibland även genom att den töms eller opereras bort.

När du lämnar sjukhuset får du veta hur du hanterar katetern, och var och när den tas bort. Det är ofta cirka 7–14 dagar efter operationen.

När katetern är borta kan du börja att träna din bäckenbotten igen.

Så fungerar katetern

En kvarliggande kateter, KAD, är en mjuk slang som förs in genom urinröret. Katetern tömmer ut urin från urinblåsan. För att katetern inte ska glida ut har spetsen en liten ballong som fylls med vätska efter att katetern har förts in. Ofta fixeras katetern med tejp för att minska friktion i urinröret.

Lägg gärna penisen uppåt mot magen så att urinröret rätas ut. Det är också bra att använda åtsittande kalsonger eftersom det gör att katetern fixeras bättre och då skaver mindre. 

Urinen samlas i en påse

Katetern kopplas ihop med en tömbar påse som du fäster på benet. Du tömmer urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Det finns flera typer av påsar i olika storlekar och utformningar. Det finns även flera olika fästanordningar.

Slangen till påsen bör inte böjas eller klämmas så att urinen inte kan rinna ner i påsen. Töm påsen genom att öppna kranen i påsens botten och låt innehållet rinna ut i toaletten. Stäng sedan kranen.

Inför natten kan du koppla en engångspåse till den påse du redan har, så att du inte behöver stiga upp på natten för att tömma ut urin. Kom ihåg att urinen inte kan rinna uppåt och att påsen därför alltid måste vara placerad nedanför urinblåsan.

På morgonen kopplar du bort och klipper upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Påsen kastar du i soporna.

Byt påsen på benet var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller börjar lukta illa.

Råd om hygien

God hygien är viktigt för att undvika besvär. Tvätta penisen, även under förhuden. Att duscha går bra, men undvik att bada tills katetern är borttagen.

Börja tvätta runt det ställe där katetern går in i urinröret. Tvätta därefter katetern med mild tvål och varmt vatten varje dag. Avsluta med att tvätta noggrant runt ändtarmsöppningen så att tarmbakterier nära katetern tas bort.

Besvär du kan uppleva

När du har en kateter kan du uppleva följande besvär:

• Du kan få kramper eller trängningar i urinblåsan. Det beror ofta på att blåsan är irriterad.
• Det kan läcka urin runt katetern. Om det också rinner urin i katetern är det inget akut problem och du kan rådfråga urologmottagningen på dagtid.
• Det rinner inte urin i katetern. Kontrollera att katetern inte har böjts eller klämts samman och att påsen är placerad nedanför urinblåsan.
• Det kan bildas slem från urinröret. Tvätta då med tvål och vatten.
• Katetern kan skava och ge obehag. Det beror på att du är nyopererad och att slemhinnan i urinröret därför är känslig och irriterad. Om du upplever mycket obehag kan du kontakta din urologmottagning för råd.

Tänk på

• Kontrollera dagligen att katetern fungerar och att påsen fylls med urin. Det är viktigt att det inte blir stopp i katetern. Då samlas urinen i urinblåsan som tyngs ner. Det gör att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker sämre och sömmen kan spricka upp.
• Det är bra att dricka mycket för att spola igenom urinsystemet. Drick minst 1,5–2 liter varje dag när du har katetern. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn. Fråga vad som gäller för dig innan du åker hem från sjukhuset.
• Töm ut urinen via påsens kran. Du bör tömma påsen innan den blir full, ofta flera gånger per dygn. Byt hela påsen ungefär 1 gång per vecka.
• Om du känner dig kissnödig, kontrollera att det inte är stopp i katetern och att påsen inte är fylld med urin.

• Läs mer på se. Sök på Kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar.

Så sätter du dig upp efter en operation i magen

För att skydda såret bör du sätta dig genom att först lägga dig på sidan. Då använder du inte magmusklerna lika mycket.

Gör så här:

1. Böj benen.
2. Lägg dig på sidan.
3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

• För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning

Gör så här:

1. Böj benen.
2. Lägg dig på sidan.
3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

• För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

·     få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen

·     få igång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående

·     förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna

·     minska risken för stela leder och svaga muskler.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.  

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Eftersom effekten är kort bör du träna ofta. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Tänk på detta när urinkatetern är borta:

·     Undvik kraftiga ansträngningar de första 4 veckorna efter operationen, till exempel tunga lyft och hård träning. 

·     Börja med bäckenbottenträning enligt instruktionerna. Var noga med att lägga in någon dag utan träning, eftersom överträning kan leda till urinläckage.

·     Magmusklerna behöver tränas upp igen. Börja försiktigt och öka successivt. Känn efter din kropps signaler så att du inte övertränar.

·     Kom ihåg att all träning är färskvara – det kräver tid och tålamod. Glöm heller inte att du även behöver vilodagar.

Du bör inte cykla under de 3 första månaderna efter operationen. Prata med din läkare om vad som gäller för dig. När du börjar cykla kan du prova dig fram. Om du är besvärsfri kan du prova längre turer. Det finns särskilda breda sadlar eller sadelöverdrag att köpa. De kan vara bra att använda när du ska börja cykla igen.

Du får svar på analysen vid ditt läkarbesök efter operationen.

Vad är lymfsystemet?

Lymfsystemet ingår i kroppens immunförsvar. Det samarbetar med blodsystemet genom att rena kroppen från främmande ämnen.

När lymfkörtlar har tagits bort försämras lymfsystemets förmåga att transportera lymfvätska. Kroppen kan delvis kompensera för skadorna genom att bilda nya förgreningar och vägar till andra lymfkärl.

Ibland samlas i stället lymfvätska i vävnaden så att kroppsdelen blir svullen. Det kallas lymfödem. Om det upptäcks och behandlas tidigt behöver det inte alltid bli ett kroniskt tillstånd.

Hur mår jag efteråt?

De första veckorna är det normalt med en svullnad i nedre delen av magen, penisen, pungen och benen. Oftast går detta över.

Lymfvätska kan ibland söka sig ut genom operationssåren på magen. Lymfvätskan är genomskinlig eller svagt gul.

Symtom på lymfödem

Tidiga symtom är att huden blir tjockare och känns stram och spänd när lymfödemet håller på att bildas. Därefter är det vanligt att det syns en svullnad i området.

Dessa kroppsdelar kan bli svullna och kännas tunga, trötta och spända:

·     ett eller båda benen

·     penisen och pungen

·     nedre delen av magen och skinkorna.

När kan lymfödem uppstå?

Lymfödem uppstår oftast under första året efter operationen. Därför är det viktigt att du tidigt uppmärksammar om du får symtom i dessa kroppsdelar.

Lymfödem kan även uppstå flera år senare. Det kan bero på att lymfsystemet har överbelastats av till exempel övervikt eller infektion. Det kan vara svårare att behandla och kan bli kroniska svullnader.

Råd 

·     Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. 

·     Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.

·     Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker hjälp snabbt och får antibiotika.

·     Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Utredning och behandling

Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Det finns också andra sjukdomar som kan ge liknande symtom. Därför är det viktigt att du får rätt diagnos och tidig behandling. Vanligtvis görs en utredning för att konstatera lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar, för att få råd och behandling.

Lymfterapi

Det finns olika metoder för att behandla lymfödem. Massage och kompressionsplagg är två vanliga behandlingsformer som kan ges av en specialistutbildad lymfterapeut. Det finns även en del du kan göra själv i form av egenvård.

du har ont, att du rör på dig och att du sover bra.

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Sårvård

Förband

Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch och bad

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel.

Du får veta vad som gäller för dig.

Stygn och agraffer

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.

Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärret mot sol

Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

Operationen kallas även transuretral resektion av prostata eller TUR-P.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför operationen får du lämna blodprov och urinprov. Ibland behöver du ta antibiotika före och efter operationen.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du antingen bedövad med ryggbedövning eller blir sövd. När du är bedövad eller sövd tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar.

Operationen börjar med att urologen för in ett instrument genom urinröret till prostatan och urinblåsan. Via en kamera på instrumentet kan urologen se och styra ingreppet. Prostatan och urinblåsan undersöks innan hyvlingen börjar.

Den vävnad som tas bort under operationen skickas ibland på analys. Det kan ta upp till 6–8 veckor att få svar på analysen.

Hur mår jag efteråt?

När bedövningen har släppt och du mår bra får du komma till en vårdavdelning.

Efter ingreppet blöder du från operationsområdet i prostatan. För att man ska kunna kontrollera och behandla blödningen från urinvägarna har du fått en kateter. Till den kopplas ett så kallat spoldropp. Via droppet spolas urinblåsan kontinuerligt för att skölja bort blodet innan det stelnar och bildar klumpar. Vid kraftigare blödningar kan vårdpersonalen även behöva spola igenom katetern med koksalt via en spruta. Spoldroppet saktas ner efterhand som blödningen stillas, och natten efter din operation kan det oftast stängas av.

Katetern tas bort på morgonen efter operationen, om spoldroppet har kunnat tas bort och du är feberfri. När du kan tömma urinblåsan får du åka hem.

Dina första försök att kissa kan vara besvärliga. Du kan känna trängningar även när blåsan är tom. Det är vanligt att ha blod i urinen av och till de närmaste veckorna efter operationen. Blödningen beror på att sårskorporna i operationsområdet lossnar. Blod i urinen kan också återkomma efter en tids klar urin. Det är normalt.

Undvik tunga lyft de närmaste 2 veckorna efter operationen för att minska risken för blödningar.

För att minska risken för infektion, trängningar och urinstopp är det bra att dricka mycket under tiden du har kateter eller blod i urinen. Drick 1,5–2 liter per dygn.

Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är så kallad retrograd ejakulation. Det innebär att det inte kommer ut någon eller bara lite sädesvätska vid utlösning. Sädesvätskan hamnar istället i urinblåsan. Detta påverkar i sin tur din fertilitet.

Risken för att erektionen påverkas är mycket liten, eftersom de nervområden som styr erektionen ligger utanför operationsområdet.

Du kan få urinläckage. Eftersom prostatakörteln har klämt åt urinröret, har urinblåsan behövt arbeta med högt tryck för att pressa ut urinen. Efter operationen arbetar urinblåsan fortfarande en tid på samma sätt. Därför kan du ha svårt att hålla tätt och du kan besväras av trängningar.

Det kan hända att du fortsatt har problem att tömma urinblåsan trots operationen. Detta kan bero på att urinblåsan är utsatt för åldersförändringar eller att den har blivit överansträngd i samband med prostataförstoringen. Vissa kvarstående besvär kan behandlas på olika sätt.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

·     Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.

·     Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.

·     Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.

·     Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

·     bli av med sjukdomen

·     hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka

·     förlänga livet

·     lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

·     Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.

·     Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.

·     Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.

·     Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

·     Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.

·     Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.

·     Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.

·     Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

·     Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

·     Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.

·     Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

·     Om du har urinkateteter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en extra engångspåse som byts när den är full. När engångspåsen har kopplats bort, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna och påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Kondom rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

·     Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.

·     Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

u Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Det är viktigt att du följer ordinationen om förebyggande läkemedel du får inför behandlingen. Om du ändå mår illa, kontakta vården så att du kan få hjälp. Det kan finnas andra sätt att ta läkemedlen på eller andra saker att tänka på så att du inte fortsätter att må illa. Vissa läkemedel mot illamående kan till exempel ge förstoppning som i sin tur kan förstärka illamåendet.

Det finns också mycket du kan göra själv för att minska illamående, aptitlöshet och smakförändringar. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få råd om vad du kan göra.

Du kan få svara på frågor för att få hjälp

Om du har besvär med illamående kan du få svara på frågor här i Min vårdplan. Syftet är att ta reda på bland annat

• hur du har upplevt illamåendet
• vilken tid på dygnet du har mått illa
• om du har kräkts
• om du har gått ner i vikt.

Genom att berätta för vården hur du har mått kan du få bästa möjliga behandling i fortsättningen.

D Hormonell behandling av prostatacancer

Prostatacancercellerna behöver testosteron för att kunna växa. Därför kan man ofta bromsa sjukdomen under lång tid genom att blockera testosteronet. Hormonell behandling innebär att du får läkemedel som påverkar hormonerna så att cancercellerna slutar växa.  

När används hormonell behandling?

Hormonell behandling rekommenderas i dessa fall:

·     I kombination med strålbehandling. Prostatacancerceller blir mer känsliga för strålning om de inte får tillgång till testosteron. Strålbehandling mot prostatan kombineras därför ofta med hormonell behandling under 6 månader upp till 3 år.

·     För att minska risken för återfall.

·     Om prostatacancern har spridit sig, eller om du har andra sjukdomar som gör att operation eller strålbehandling inte är lämpliga.

Olika typer av hormonell behandling vid prostatacancer

Medicinsk kastration med tabletter

Det finns flera olika tablettbehandlingar som påverkar testosteronet.

Bikalutamid är ett läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna. Testosteronnivåerna i blodet sjunker inte. Sexlusten och förmågan att få erektion brukar därför inte påverkas så mycket.

Den vanligaste biverkningen är att bröstkörtlarna blir större och ömmar. Detta kan lindras med en dos strålbehandling mot bröstkörtlarna innan du börjar med tabletterna. Ibland används bikalutamid tillsammans med hormonsprutor. Då påverkas inte bröstkörtlarna.

Abirateronacetat är ett läkemedel som hämmar produktionen av testosteron. Tabletterna tas tillsammans med prednisolon, som är ett kortisonpreparat. Kortison minskar risken för vissa biverkningar.

Enzalutamid, apalutamid och darolutamid är läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna med betydligt kraftigare effekt än bikalutamid.

Medicinsk kastration med hormonsprutor

Medicinsk kastration med hormonsprutor (GnRH-agonist eller GnRH-antagonist) hämmar testiklarnas produktion av testosteron. Det finns flera olika läkemedel som alla har samma effekt.

Hormonerna ges med en spruta av vårdpersonal. Du får sprutorna i magen eller sätesmuskeln med 1, 3 eller 6 månaders mellanrum.

När du startar behandlingen ökar först testosteronhalten i blodet, innan produktionen av testosteron slutar. Behandlingen börjar därför med en tablett bikalutamid om dagen. Det motverkar ökningen av testosteron, som kan påverka cancern negativt. Efter att du har tagit tabletten i minst 1 vecka får du hormonsprutan. Sedan fortsätter du med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför nästa spruta behövs inga tabletter.

Kirurgisk kastration

Kirurgisk kastration innebär att man opererar bort testiklarna eller innehållet i testiklarna. Det gör att produktionen av testosteron upphör helt. Effekten och biverkningarna är samma som vid medicinsk kastration med hormonsprutor.

Kompletterande behandling

Många män med spridd prostatacancer får även tillägg av cytostatika eller någon annan typ av hormonell behandling. Om någon tilläggsbehandling är aktuell för dig får du särskild information om den.

Biverkningar av medicinsk och kirurgisk kastration

Om du upplever biverkningar, berätta det för din läkare eller kontaktsjuksköterska. Det kan finnas läkemedel som lindrar besvären. Ibland kan det gå att byta behandling.

Dessa är de vanligaste biverkningarna:

·     Värmevallningar och svettningar, oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel som kan minska besvären. Akupunktur och motion kan också hjälpa.

·     Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion. Det kan då vara svårt att känna njutning vid sexuell stimulering, men en del kan njuta av sex med eller utan hjälp för att få erektion. Många känner att det ändå är viktigt att bevara den fysiska närheten, och att få prata om de känslor som uppstår i samband med bristen på lust och erektionsförmåga.  

·     Minskad kroppsbehåring och minskad storlek på penis och testiklar.

·     Muskelmassan och orken kan minska. Genom regelbunden motion och styrketräning kan du minska de besvären.

·     Vissa upplever nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. En del kan behöva behandling för depression.

·     Skelettet kan bli urkalkat och skörare efter några års behandling. Det ökar risken för benbrott. Senast efter 3 års behandling bör bentätheten mätas. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet stärker skelettet och minskar risken för benbrott. Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka.

Hormonell behandling i kombination med strålbehandling

Om cancern är utbredd eller av en allvarlig typ har strålbehandlingen bättre effekt om den kombineras med hormonell behandling som blockerar testosteronet. Ofta får du både tabletter med bikalutamid och en eller flera hormonsprutor under 6–9 månader. Ibland fortsätter tablettbehandlingen 2–3 år efter avslutad strålbehandling. Din läkare rekommenderar hur din behandling bör planeras.

När den hormonella behandlingen är slut minskar biverkningarna av den successivt, men det kan ta lång tid innan de är helt borta och ibland kan de även bli kroniska. Om sexlusten inte har återvänt inom ett år efter den sista sprutan, kan man kontrollera testosteronvärdet med ett blodprov.

Du kan behöva stöd

Prata med dina närstående om hur du mår och vilka biverkningar du har. Då är det lättare för dem att hjälpa dig. Berätta även för din kontaktsjuksköterska och din läkare för att få råd, stöd och eventuell justering av behandlingen.

Behovet av att prata med någon kan öka när man får en allvarlig sjukdom, men alla har inte någon att prata med. Du kan få stöd av andra i liknande situation genom att ta kontakt med en patientförening eller en stödperson. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med detta.

Vad kan jag göra själv?

Regelbunden fysisk aktivitet motverkar många av biverkningarna. Tänk på att lite aktivitet är bättre än ingen.

Om du röker är det bra om du kan sluta eller åtminstone minska.

Ät gärna mycket frukt, grönsaker, fisk och fiberrikt bröd. Undvik sötade livsmedel och drycker.

Senare tillägg av annan behandling

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för den hormonella behandlingen. Då kan du behöva tillägg av andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen. Behandlingen med hormonsprutor fortsätter vanligen livet ut.

När används hormonell behandling?

Hormonell behandling rekommenderas i dessa fall:

• I kombination med strålbehandling. Prostatacancerceller blir mer känsliga för strålning om de inte får tillgång till testosteron. Strålbehandling mot prostatan kombineras därför ofta med hormonell behandling under 6 månader upp till 3 år.
• För att minska risken för återfall.
• Om prostatacancern har spridit sig, eller om du har andra sjukdomar som gör att operation eller strålbehandling inte är lämpliga.

Olika typer av hormonell behandling vid prostatacancer

Medicinsk kastration med tabletter

Det finns flera olika tablettbehandlingar som påverkar testosteronet.

Bikalutamid är ett läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna. Testosteronnivåerna i blodet sjunker inte. Sexlusten och förmågan att få erektion brukar därför inte påverkas så mycket.

Den vanligaste biverkningen är att bröstkörtlarna blir större och ömmar. Detta kan lindras med en dos strålbehandling mot bröstkörtlarna innan du börjar med tabletterna. Ibland används bikalutamid tillsammans med hormonsprutor. Då påverkas inte bröstkörtlarna.

Abirateronacetat är ett läkemedel som hämmar produktionen av testosteron. Tabletterna tas tillsammans med prednisolon, som är ett kortisonpreparat. Kortison minskar risken för vissa biverkningar.

Enzalutamid, apalutamid och darolutamid är läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna med betydligt kraftigare effekt än bikalutamid.

Medicinsk kastration med hormonsprutor

Medicinsk kastration med hormonsprutor (GnRH-agonist eller GnRH-antagonist) hämmar testiklarnas produktion av testosteron. Det finns flera olika läkemedel som alla har samma effekt.

Hormonerna ges med en spruta av vårdpersonal. Du får sprutorna i magen eller sätesmuskeln med 1, 3 eller 6 månaders mellanrum.

När du startar behandlingen ökar först testosteronhalten i blodet, innan produktionen av testosteron slutar. Behandlingen börjar därför med en tablett bikalutamid om dagen. Det motverkar ökningen av testosteron, som kan påverka cancern negativt. Efter att du har tagit tabletten i minst 1 vecka får du hormonsprutan. Sedan fortsätter du med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför nästa spruta behövs inga tabletter.

Kirurgisk kastration

Kirurgisk kastration innebär att man opererar bort testiklarna eller innehållet i testiklarna. Det gör att produktionen av testosteron upphör helt. Effekten och biverkningarna är samma som vid medicinsk kastration med hormonsprutor.

Kompletterande behandling

Många män med spridd prostatacancer får även tillägg av cytostatika eller någon annan typ av hormonell behandling. Om någon tilläggsbehandling är aktuell för dig får du särskild information om den.

Biverkningar av medicinsk och kirurgisk kastration

Om du upplever biverkningar, berätta det för din läkare eller kontaktsjuksköterska. Det kan finnas läkemedel som lindrar besvären. Ibland kan det gå att byta behandling.

Dessa är de vanligaste biverkningarna:

• Värmevallningar och svettningar, oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel som kan minska besvären. Akupunktur och motion kan också hjälpa.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion. Det kan då vara svårt att känna njutning vid sexuell stimulering, men en del kan njuta av sex med eller utan hjälp för att få erektion. Många känner att det ändå är viktigt att bevara den fysiska närheten, och att få prata om de känslor som uppstår i samband med bristen på lust och erektionsförmåga.
• Minskad kroppsbehåring och minskad storlek på penis och testiklar.
• Muskelmassan och orken kan minska. Genom regelbunden motion och styrketräning kan du minska de besvären.
• Vissa upplever nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. En del kan behöva behandling för depression.
• Skelettet kan bli urkalkat och skörare efter några års behandling. Det ökar risken för benbrott. Senast efter 3 års behandling bör bentätheten mätas. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet stärker skelettet och minskar risken för benbrott. Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka.

Hormonell behandling i kombination med strålbehandling

Om cancern är utbredd eller av en allvarlig typ har strålbehandlingen bättre effekt om den kombineras med hormonell behandling som blockerar testosteronet. Ofta får du både tabletter med bikalutamid och en eller flera hormonsprutor under 6–9 månader. Ibland fortsätter tablettbehandlingen 2–3 år efter avslutad strålbehandling. Din läkare rekommenderar hur din behandling bör planeras.

När den hormonella behandlingen är slut minskar biverkningarna av den successivt, men det kan ta lång tid innan de är helt borta och ibland kan de även bli kroniska. Om sexlusten inte har återvänt inom ett år efter den sista sprutan, kan man kontrollera testosteronvärdet med ett blodprov.

Du kan behöva stöd

Prata med dina närstående om hur du mår och vilka biverkningar du har. Då är det lättare för dem att hjälpa dig. Berätta även för din kontaktsjuksköterska och din läkare för att få råd, stöd och eventuell justering av behandlingen.

Behovet av att prata med någon kan öka när man får en allvarlig sjukdom, men alla har inte någon att prata med. Du kan få stöd av andra i liknande situation genom att ta kontakt med en patientförening eller en stödperson. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med detta.

Vad kan jag göra själv?

Regelbunden fysisk aktivitet motverkar många av biverkningarna. Tänk på att lite aktivitet är bättre än ingen.

Om du röker är det bra om du kan sluta eller åtminstone minska.

Ät gärna mycket frukt, grönsaker, fisk och fiberrikt bröd. Undvik sötade livsmedel och drycker.

Senare tillägg av annan behandling

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för den hormonella behandlingen. Då kan du behöva tillägg av andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen. Behandlingen med hormonsprutor fortsätter vanligen livet ut.

Behandlingen rekommenderas när cancern har spridit sig utanför prostatan, och när man vill ha en snabb effekt av behandlingen.

u Läs mer om behandlingen på regimbiblioteket.se.

Så går det till

Hormonerna ges som en spruta av vårdpersonal. Du får sprutan i magen.

Vid det första tillfället får du ofta 2 sprutor. En månad senare får du en spruta till. Då är det vanligt att byta behandling till en annan hormonspruta, en så kallad GnRH-agonist. Den ges var 3:e eller 6:e månad.

Biverkningar

·     Rodnad och smärta vid stickstället.

·     Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.

·     Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.

·     Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.

·     Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.

·     Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.

·     Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga det.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva lägga till andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Behandlingen kan ges i samband med strålbehandling. 

Behandlingen kan också rekommenderas när cancern har spridit sig utanför prostatan, och när den hormonella behandlingen inte har tillräcklig effekt.  

Så går det till

När du startar behandlingen ökar först testosteronhalten i blodet, och sedan slutar produktionen av testosteron helt. Behandlingen börjar därför med en tablett bikalutamid om dagen. Det motverkar ökningen av testosteron, som kan påverka cancern negativt. Efter att du har tagit tabletten i minst 1 vecka får du hormonsprutan. Sedan fortsätter du med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför nästa spruta behövs inga tabletter.

Sprutan ges av vårdpersonal. Du får sprutan i magen eller sätet med 1, 3 eller 6 månaders intervall. Behandlingen pågår vanligtvis livet ut.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av behandlingen med bikalutamid. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Biverkningar

·     Rodnad och smärta vid stickstället.

·     Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.

·     Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.

·     Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.

·     Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.

·     Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.

·     Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Brösten blir ofta lite större, eftersom det bildas mer fett i dem. Denna form av bröstförstoring kan inte förebyggas med strålbehandling, så som bröstförstoring av hormonell behandling med tabletter. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga att du går upp i vikt.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård. Ibland kan man prova att byta behandling för att se om biverkningarna blir färre.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva lägga till andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

·     näsblod

·     blod i urinen

·     blod i avföringen som gör den svart

·     många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1.     Tvätta händerna.

2.     Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.

3.     Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.

4.     Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.

5.     Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

·     Du kan få svårt att sova.

·     Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.

·     Du kan få högre blodsocker.

·     Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

·     Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.

·     Huden kan bli tunnare och rödare.

·     Du kan få benskörhet.

·     Musklerna kan bli svagare.

·     Sår kan läka sämre.

·     Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

u Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Behandling med denosumab kan förhindra eller försena komplikationer som benbrott och tryck på ryggmärgen. Behandlingen kan även göra att behovet av strålbehandling eller operation minskar eller försvinner.

Denosumab finns i läkemedlen Xgeva och Prolia.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du startar behandlingen kan du behöva beställa tid hos tandläkaren eller remitteras av din läkare till medicinsk tandvård. Orsaken är att det finns en liten risk för sämre blodförsörjning i käkbenet vid behandling med denosumab. Om du har en infektion eller tandlossning behöver man därför åtgärda det.

Före varje behandling kan du behöva lämna blodprover. Du får information om det av din kontaktsjuksköterska.

Så går det till

Du får denosumab som en spruta. Hur ofta du ska få sprutan beslutas av din läkare.

Biverkningar

När skelettet bryts ner släpper det ifrån sig kalcium till blodet. Eftersom denosumab minskar nedbrytning av skelettet, kan behandlingen göra att du får ett lågt kalciumvärde. Det kan göra att du får domningar eller stickningar i fingrar, tår eller runt munnen. Du kan även få ryckningar i musklerna. Det är därför viktigt att du tar tillskott av kalcium och D-vitamin under din behandling.

Tänk på

Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med denosumab.

Bisfosfonater är skelettstärkande läkemedel som används för att behandla benskörhet. Vanliga läkemedel med bisfosfonater är aledronsyra (Alendronat, tablett) och zoledronsyra (dropp). Ibland går det att själv välja vilken form av läkemedel som ges. Prata med din kontaktsköterska om detta.

Behandling med aledronsyra (Alendronat)

Så går det till

Följ de anvisningar som finns i på bipacksedeln. Vanligtvis ges aledronsyra som en veckotablett. Ta då alltid tabletten på samma veckodag. Gör så här:

1. Ta tabletten på fastande mage: Ta tabletten direkt när du stiger upp på morgonen, innan du äter eller dricker något.
2. Svälj tabletten hel: Svälj tabletten i upprätt läge (sittande, stående eller gående) med ett helt glas (minst 2 dl) vanligt kranvatten.
3. Undvik vissa drycker: Ta inte tabletten med mineralvatten (stilla eller bubblande), kaffe, te, juice eller mjölk.
4. Krossa eller tugga inte tabletten: Krossa eller tugga inte tabletten och låt den inte heller lösas upp i munnen.
5. Vänta innan du äter eller dricker: Vänta minst 30 minuter efter att du har tagit tabletten innan du äter, dricker eller tar någon annan medicin.
6. Ta inte tabletten vid sängdags: Du ska inte lägga dig ner direkt efter att du tagit tabletten. Om du vill lägga dig ner efter att du har tagit tabletten, ska du först efter 30 minuter ta någonting att äta, och sedan lägga dig ner.

Biverkningar

Var observant på om du upplever något av följande:

·     Svårigheter att svälja.

·     Smärta i mitten av bröstet.

·     Halsbränna som antingen är ny eller värre än normalt. 

·     Sår i munnen eller halsen.

Meddela din kontaktsköterska eller läkare om du får besvär efter att ha börjat med aledronsyra.

Tandvård

Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med bisfosfonater.

u Läs mer om behandlingen på fass.se.

Behandling med zolendronsyra

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du startar behandlingen kan du behöva beställa tid hos tandläkaren eller remitteras av din läkare till medicinsk tandvård. Orsaken är att det finns en liten risk för sämre blodförsörjning i käkbenet vid behandling med bisfosfonater. Om du har en infektion eller tandlossning ska det åtgärdas.

Cirka en vecka före varje behandling ska du lämna blodprover för att kontrollera njurfunktionen och kalkhalten i blodet. Remiss för proverna ordnar din kontaktsjuksköterska. Det är viktigt att du dricker ordentligt före och efter behandlingen, så att du inte blir uttorkad.

Zoledronsyra kan sänka halten av kalk och D-vitamin i blodet. Din läkare skriver därför ut recept på kalcium och D-vitamin.

Så går det till

Zoledronsyra ges som dropp direkt in i blodet och varje behandling tar cirka 30 minuter. Du kan gå hem efter behandlingen.

Biverkningar

Zoledronsyra kan orsaka biverkningar, men alla behöver inte få dem. Du kan få huvudvärk, feber och värk i leder, skelett och muskler.

Var även uppmärksam på krypningar, stickningar och domningar kring munnen, i tungan, fingrar och fötter och ryckningar i ansiktsmusklerna.

Oftast är biverkningarna lindriga och försvinner efter några dagar. Du kan lindra dem genom att ta paracetamol en stund före behandlingen. Du kan sedan fortsätta att ta paracetamol enligt anvisningarna på förpackningen så länge du behöver.

Tandvård

Tänk på att hålla en god tandhygien och meddela din kontaktsjuksköterska och tandläkare om du har besvär. Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med bisfosfonater.

Tobak och nikotin

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör undvika alla produkter med tobak eller nikotin i samband med strålbehandlingen för din prostatacancer. Tobak och nikotin i samband med strålbehandlingen är negativt och kan leda till sämre behandlingsresultat och ökad risk för biverkningar.

I tobaksrök finns kolmonoxid som tar syrets plats i cellerna. Detta innebär att rökare har sämre syresättning. Rökning sänker tumörernas syrehalt, vilket kan göra cancercellerna mindre känsliga för strålbehandling och därmed ge sämre behandlingsresultat. Kolmonoxid finns kvar i kroppen 24 timmar efter att du har rökt. Därför hjälper det inte att bara röka färre cigaretter utan du rekommenderas att sluta helt.

Rökare upplever också ofta kraftigare biverkningar från strålbehandling, exempelvis diarré, ofrivillig tarmtömning och sämre sårläkning.

Även du som redan har cancer får stora hälsovinster av att sluta röka, bland annat att din

kondition förbättras.

Risken minskar att få återfall i cancern, utveckla ny cancer och få sjukdomar som KOL och hjärt-

kärlsjukdom.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före strålbehandlingen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Vid strålbehandling av prostatacancer rekommenderas du att undvika alkohol, både under behandlingen och en viss tid efter. Alkohol kan försämra effekten av strålbehandlingen och öka risken för biverkningar.

Alkohol kan påverka hur kroppen reagerar på strålbehandlingen och potentiellt göra behandlingen mindre effektiv.

Alkohol kan även öka risken för biverkningar som hudreaktioner, inflammation i slemhinnor och sämre läkning. Alkohol kan också förvärra inflammation i prostatan och öka urinvägsproblem.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Biverkningar av cancerbehandling inklusive trötthet, sömnlöshet och stress kan minskas med hjälp av fysisk aktivitet. Även värmevallningar och svettningar till följd av hormonell behandling kan minska. Fysisk aktivitet sänker också stresshormonerna i kroppen och ökar endorfinnivån vilket kan leda till ökat välbefinnande.

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen. En kombination av styrketräning och konditionsträning är bäst.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför strålbehandling.

Matvanor

Vid strålbehandling för prostatacancer är det viktigt att äta hälsosamt för att stödja kroppen under behandlingen och minska biverkningar. Det betyder att du bör äta en varierad kost rik på näringsämnen, och undvika livsmedel som kan förvärra biverkningar.

Generella råd för kost under strålbehandling:

·     Ät regelbundet: Små, frekventa måltider och mellanmål kan vara lättare för magen och hjälper till att hålla blodsockret stabilt.

·     Ät proteinrik kost: Protein är viktigt för att reparera vävnad och bibehålla muskelmassa. 

·     Ät hälsosamma fetter: Fet fisk, nötter och frön kan bidra till att minska inflammation. 

·     Ät mycket grönsaker, frukt och bär: Dessa ger dig viktiga vitaminer, mineraler och antioxidanter. 

·     Undvik livsmedel som kan vara irriterande för blåsan: Koffein, alkohol, läsk och starka kryddor kan förvärra urinbesvär. 

·     Ät lättsmält mat: Mild kost kan vara lättare att tolerera när du har biverkningar. 

·     Drick tillräckligt: Vatten är viktigt för att undvika uttorkning och förstoppning. 

·     Var uppmärksam på dina behov: Om du upplever biverkningar som illamående, diarré eller förstoppning, kan du behöva justera kosten i samråd med en dietist. 

Undvik eller begränsa dessa livsmedel:

·     Rött kött och charkprodukter: Kan bidra till inflammation.

·     För mycket socker och sötsaker: Kan försämra kroppens eget immunförsvar.

·     Fiberrika livsmedel: Kan vara gasbildande och förvärra magbesvär.

Alkohol och koffein: Irriterar blåsan och kan

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Ofta tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.
• Se filmer på com. Sök på Strålbehandling – så går det till eller Andningsstyrd strålbehandling.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Den strålning som vanligen används är av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll.

Strålbehandling ges som antingen inre eller yttre strålbehandling, och ibland båda. Den kan även kombineras med andra behandlingar, till exempel hormonell behandling.

Inre strålbehandling – brachyterapi

Inre strålbehandling, brachyterapi, innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen via nålar, i eller nära det område som ska behandlas. Nålarna tas ut omedelbart efter behandlingen. Med denna metod kan man ge en mycket hög och avgränsad dos riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill. Behandlingen ges under 2–5 veckor.

Strålkällan placeras oftast när du är lokalbedövad eller ryggbedövad. Ibland används även narkos, alltså att du är sövd.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat placerad en bit från kroppen. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2–8 veckor.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Under behandlingen går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Ofta tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. De sätts in med hjälp av tunna nålar. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig. 

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats. 

Om du får strålbehandling efter en operation av prostatacancer behövs inga markörer.

Förberedande undersökningar 

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi (DT eller CT) och en magnetkameraundersökning (MR). Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.  

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt. 

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Varför ska jag förbereda mig?

Urinblåsan och tarmen ligger nära prostatan och får en liten stråldos under strålbehandlingen. Prostatan är rörlig i förhållande till vävnaden intill, på så sätt att den flyttar sig beroende på hur full urinblåsan och tarmen är.

För att prostatan vid varje behandlingstillfälle ska ligga i samma position är det viktigt att urinblåsan är bekvämt fylld och att tarmen är tömd när du gör din förberedande DT och MR, och inför varje strålbehandlingstillfälle. Då minskar man onödig stråldos till urinblåsan och tarmen och därmed också risken för biverkningar från dessa organ.

Bekvämt fylld blåsa innebär att inte nyligen ha kissat och att inte vara kissnödig.

Hur förbereder jag mig?

För att få de bästa förhållandena för undersökningar och strålbehandling är det bra att du har en god vätskebalans och en välfungerande tarm.

Urinblåsan

• Veckan innan din DT och MR, drick cirka 1,5 liter varje dag fram tills strålbehandlingen är färdig. Då upprätthåller du vätskebalansen i kroppen och det är lättare för dig att få en bekvämt fylld blåsa.
• Du bör ha en bekvämt fylld blåsa inför samtliga undersökningar och strålbehandlingar.

Tarmen

• 
  1–2 veckor före din DT och MR rekommenderas du att börja ta kostfiber i form av bulkmedel såsom Vi-Siblin, psylliumfröskal (Husk) eller Inolaxol. Detta för att få en jämnare konsistens på avföringen och därmed minska besvär från tarmen. Bulkmedel kan även användas om du har besvär med diarré eller förstoppning, eftersom de jämnar ut konsistensen på avföringen. Om avföringen är hård så mjukas den upp, och om den är lös så blir den fastare.

 Vid yttre strålbehandling ligger du på en brits som hissas upp. Strålapparaten rör sig sedan runt britsen.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Tidiga biverkningar uppstår ofta mot slutet av behandlingen och brukar vara upp till några månader innan de klingar av. Sena biverkningar kan uppstå efter flera månader, eller till och med efter år utan symtom. Sena biverkningar kan också vara biverkningar som kommer tidigt men som inte går över.

Besvär från urinvägarna och tarmen

Under strålbehandlingen uppstår en inflammation i urinrörets och urinblåsans slemhinnor som kan ge följande besvär:

• behov av att tömma urinblåsan ofta, urinträngningar
• urinläckage
• smärta vid urinering
• sveda vid urinering

Även tarmens slemhinna påverkas av strålbehandlingen, vilket kan ge följande besvär:

• gaser
• diarré
• blod i avföringen
• behov av att tömma tarmen ofta, avföringsträngningar
• smärta och obehag vid tarmtömning
• slem från tarmen
• förstoppning

Vad kan jag göra själv?

• För att minska behovet att kissa på natten, drick mindre på kvällen. För att minska urinträngningar och läckage, träna bäckenbotten. Försök också att inte kissa vid första signalen, utan träna blåsan genom att hålla dig en stund.
• Gaser lindras ofta om du äter och dricker mindre av gasbildande livsmedel. Uteslut eller ät mindre av gasbildande grönsaker som ärtor, bönor, linser och kål. Undvik starka kryddor. Även kolsyrade drycker, tuggummi, godis och halstabletter sötat med sockeralkoholer (sorbitol etcetera) kan ge gaser.
• För att minska förstoppning, prova till exempel katrinplommon, aprikoser, päron eller messmör.
• För att få en jämnare konsistens på avföringen och därmed minska besvär från tarmen, prova med bulkmedel som psylliumfröskal (Husk), Vi-Siblin eller Inolaxol.

Det finns hjälp att få

Det finns också olika läkemedel som kan hjälpa dig. Vissa är receptfria och vissa behöver du få utskrivna på recept. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Trötthet – fatigue

En del upplever trötthet under och efter strålbehandlingen. Om du samtidigt har hormonell behandling kan även detta ge trötthet. Tröttheten är naturlig, och det kan ta tid innan energin kommer tillbaka.

Fysisk aktivitet kan minska trötthet. Det sänker också stresshormonerna i kroppen och ökar endorfinnivån, vilket kan leda till ökat välbefinnande.

Strålbehandlingens påverkan på den sexuella funktionen

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer ofta mindre sädesvätska vid orgasm eller så försvinner den helt.

Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Det finns hjälp att få

Det finns flera olika läkemedel och hjälpmedel som kan förbättra erektionen: tabletter, läkemedel som sprutas in i penis svällkroppar eller förs in i urinröret, vakuumpump och penisring. Det tar oftast lång tid innan du hittar en metod som fungerar. För ett bra resultat på längre sikt behöver du tålamod, motivation och engagemang.

Fertilitet efter strålbehandling

Mängden sädesvätska minskar och kan ibland försvinna helt. Strålbehandling kan därför göra dig infertil. Strålbehandlingen kan också leda till mindre testosteron, vilket påverkar fortplantningsförmågan.

Det finns hjälp att få

Du kan erbjudas att frysa ner spermier innan behandlingen börjar. Spermierna kan senare användas till konstgjord befruktning. Du får själv betala detta om du är över en viss ålder. Åldersgränsen är olika i olika regioner.

• Läs mer på se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Förberedelser

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras innan markörerna förs in. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats.

Förberedande undersökningar

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Så går det till

Strålbehandlingen ges enligt olika scheman, beroende på just din tumörtyp. Det kan vara varannan dag i 2,5 vecka eller varje dag i upp till 8 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in behandlingsapparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Tidiga och sena biverkningar

Tidiga biverkningar uppstår ofta mot slutet av behandlingsperioden. Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att behandlingen har börjat. De brukar vara besvärligast de första veckorna efter att behandlingen är slut och sedan klinga av allt eftersom.

Sena biverkningar kan uppstå efter flera månader, eller till och med efter flera år utan symtom. Sena biverkningar kan också vara biverkningar som kom tidigt i samband med strålbehandlingen men som inte går över.

Vanliga biverkningar är dessa:

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen. Det kan hjälpa att dricka mycket, upp till 1,5 liter per dygn
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Det går att förebygga och lindra biverkningarna. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Den hormonella behandlingen gör tumören känsligare för strålbehandlingen. Den minskar också produktionen av testosteron, vilket oftast gör att tumören blir inaktiv och krymper. Den hormonella behandlingen kan ges som både spruta och tabletter.

Vilken hormonell behandling du får beror på hur allvarlig din cancer är.

Förberedelser

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras innan markörerna förs in. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats.

Förberedande undersökningar

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Så går det till

Strålbehandling

Strålbehandlingen ges varje vardag i 3–8 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Strålbehandling mot brösten

Du får oftast även strålbehandling mot brösten en gång. Det minskar risken för att de växer och ömmar av den hormonella behandlingen.

Biverkningar

Det går att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Strålbehandling

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen.
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Hormonell behandling

• Rodnad och smärta vid stickstället.
• Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.
• Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.
• Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.
• Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Brösten blir ofta lite större, eftersom det bildas mer fett i dem. Denna form av bröstförstoring kan inte förebyggas med strålbehandling, så som bröstförstoring av hormonell behandling med tabletter. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga att du går upp i vikt.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av den hormonella behandlingen. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Uppföljning

Du får tid för återbesök cirka 3–4 månader efter att strålbehandlingen är slut. Inför återbesöket ska du ta blodprover, inklusive PSA. Utifrån din upplevda effekt av behandlingen och svaren på blodproverna bestäms din fortsatta uppföljning.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Förberedelser

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där prostatan har suttit. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och ibland en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Ibland får du även hormonell behandling. Du får veta vad som gäller för dig.

Så går det till

Strålbehandlingen ges oftast varje vardag i cirka 7 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Biverkningar

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Vanliga biverkningar är dessa:

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen. Det kan hjälpa att dricka mycket, upp till 1,5 liter per dygn.
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Det går att förebygga och lindra biverkningarna. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Brachyterapi innebär att en strålkälla placeras inuti eller nära det område som ska behandlas. Då kan man ge en avgränsad dos strålning riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill.

Högdosrat innebär att strålningen ges med hög dos under en kort tid, cirka 20 minuter. Högdosrat förkortas HDR.

Så går det till

Yttre strålbehandling ges varje vardag i 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium.

Strålkällan sätts oftast in när du är lokalbedövad eller ryggbedövad. Ibland kan det även göras när du är sövd.

Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar via huden bakom pungen. Nålarna placeras med hjälp av ultraljud inför varje behandlingstillfälle.

När behandlingen är klar tas nålarna ut och ingen radioaktivitet finns kvar.

Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem.

Biverkningar

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att behandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Vanliga biverkningar är dessa:

• försvagad urinstråle
• att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare
• ökad smärta och svullnad vid det behandlade området.

Det går att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

• Läs mer på se. Sök på Strålbehandling.

Det radioaktiva ämnet är alfaradin eller radium RA-223-diklorid. Ämnet söker sig till benvävnaden omkring de metastaser som finns i skelettet och sänder ut alfastrålar. Alfastrålarna är mycket korta och behandlingen begränsas därför till cancercellerna utan att skada vävnaden intill. Strålningen är inte skadlig för människor i din omgivning.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför varje behandlingstillfälle ska du lämna blodprover, väga dig och ha en avstämning med din kontaktsjuksköterska.

Så går det till

Behandlingen ges på en särskild mottagning där man hanterar radioaktiva läkemedel, så kallad nuklearmedicin.

Du får Xofigo som en spruta i ett blodkärl var 4:e vecka vid totalt 6 tillfällen. En behandlingsomgång tar alltså ungefär 6 månader. Själva behandlingen tar bara någon minut.

Biverkningar

Vanliga biverkningar är diarré, illamående, kräkningar och låga värden av röda blodkroppar. Låga värden av vita blodkroppar är ovanligt men förekommer.

Uppföljning

Under behandlingen har du återkommande kontakt med läkare och sjuksköterska.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

• Läs mer på se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
• Läs mer på se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel.

Utländska webbsidor med information på engelska:

• Läs mer på cam-cancer.org.
• Läs mer på org. Sök på Search about herbs eller About Mind-Body Therapies.
• Läs mer på gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

• Läs mer på se. Sök på PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Ligg ner när venporten används

Varje gång du får dropp eller lämnar blodprov, kommer du att få ligga ner så att luft inte kommer in i slangen.

Sjuksköterskan kontrollerar att venporten fungerar som den ska innan den används.

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

• Läs mer på se. Sök på Subkutan venport.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Du får ligga ner när CVK:n används

Varje gång du får dropp eller lämnar blodprov, kommer du att få ligga ner så att luft inte kommer in i slangen.

Sjuksköterskan kontrollerar att CVK:n fungerar som den ska innan den används.

• Läs mer på se. Sök på Central venkateter.

Hur ska jag förbereda mig?

Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.

Så går det till

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.

Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.

Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det brukar inte göra ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff, som blåses upp efter att katetern är på rätt plats i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen verkar i ungefär en timme.

Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller ventil som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.

• Läs mer på se. Sök på Kateter i urinblåsan.
• Läs mer på nu.

Stängd kateter

Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna ventilen och tömma ut urinen i toaletten.

Påse som samlar upp urinen

Tömbar påse

Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.

Engångspåse

Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.

Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.

Att tänka på när du har en kateter

Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad

Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.

Drick mycket

• Att dricka ordentligt sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
• Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.

Ha en god hygien

• Duscha och tvätta regelbundet med en tvål för intimhygien. Dra tillbaka förhuden, tvätta ollonet och torka torrt. För sedan fram förhuden.
• Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.

Sexliv med kateter

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårt att känna njutning vid samlag och göra det svårare att få erektion.
• Du kan tejpa fast kateterslangen och använda en kondom över.
• Utforska gärna andra sätt att ha sex, utöver samlag. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur det kan fungera bäst för dig.

Biverkningar och komplikationer

Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar. Lägg gärna penisen upp mot magen för att räta ut vinkeln på urinröret och minska skav. Åtsittande kalsonger kan också göra att det sitter bättre och skaver mindre.

Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.

Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din vårdcentral om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas. Om du har din kateter efter operation för prostatacancer får den bara bytas av en urolog.

När katetern har tagits bort

Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.

Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.

Blåsträning

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.

• Läs mer på se. Sök på Kateter i urinblåsan.
• Läs mer på nu.

Metoden kallas också RIK som står för ren intermittent kateterisering.

Genom att bara använda katetern när urinblåsan behöver tömmas, kan den behålla sin förmåga att lagra urin mellan tömningarna och behålla sin elasticitet. Tappningen påverkar inte förmågan till erektion eller genomföra penetrerande samlag.

Tappningskatetrar skrivs ut på en typ av recept för hjälpmedel av din vårdgivare. Det är oftast kostnadsfritt eller ingår i högkostnadsskyddet och levereras hem till dig. Tappningskatetrarna är engångsprodukter, det vill säga att du tar en ny vida varje urintappning.

Hur ska jag förbereda mig?

Tvätta händerna med tvål och vatten innan du ska hantera katetern. Tvätta underlivet en gång per dag eller vid synlig smuts.

Så går det till

Tappning brukar behövas 4–5 gånger per dygn om du inte kan kissa alls.

Vårdpersonalen visar dig hur du använder katetern och provar ut en katetersort som fungerar för dig. Du får också råd om vad som är bäst för just dig.

Generella råd:

• Om du har en förfylld kateter är den klar att använda direkt när du öppnar förpackningen eller så behöver du aktivera den genom att trycka hål på en vattenbehållare i förpackningen.
• Vissa katetrar behöver du själv aktivera med vatten från kranen. Katetern är behandlad med en yta som blir hal i kontakt med vatten. En del katetrar kan doppas i glidmedel.
• Håll i penisen, dra tillbaka förhuden och böj upp penisen mot magen. Sätt in katetern försiktigt genom urinröret. Det ska gå lätt att föra in den. Det ska inte göra ont. Om det går trögt ska du inte trycka, utan ta det försiktigt.
• Töm urinblåsan genom katetern i toaletten.
• Släng katetern i soporna. Om du behandlas med cytostatika ska den inte slängas i soporna, utan hanteras som riskavfall.

Tips!

• Du kan använda en förlängningsslang som kopplas till katetern om du har svårt att tömma direkt i toaletten, till exempel om du sitter i rullstol.
• Det finns hjälpmedel för att föra in katetern om du har svårt att hålla i den, till exempel om du har reumatism.
• Läs mer på se. Sök på Kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar.
• Läs mer på nu. Välj hjälpmedel och katetrar.

Läs mer på kateterfakta.nu. Välj RIK.  

Njurarna har två huvuduppgifter: ta bort slaggprodukter ur blodet och reglera balansen av salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds genom urinledarna ner till urinblåsan. Det går en urinledare från varje njure.

En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland för pyelostomi.

Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.

Om du tar till exempel blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras tillfälligt. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Du kommer även att få lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.

Så går det till

Du får lokalbedövning eller ryggbedövning, eller så är du sövd.

Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in den tunna slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.

Hur mår jag efteråt?

Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.

Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.

Så sköter du nefrostomin

Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. För att undvika infektion ska du dock inte bada eller basta.

Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera förbandet vid stickstället varje dag.

När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.

Töm påsen när den börjar bli full.

Byt påsen en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.

Byte av förbandet och nefrostomin

Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur din nefrostomi ska läggas om. Oftast görs det på vårdcentralen.

Nefrostomin byts på röntgenavdelningen, vanligen var tredje månad.

• Läs mer på se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.

En kvarliggande kateter genom huden, så kallad suprapubisk kateter, går från urinblåsan ut genom huden på magen. Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.

Hur ska jag förbereda mig?

Du behöver inte förbereda någonting själv.

Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.

Så går det till

Katetern sätts in av en läkare på urologmottagningen, operationsavdelningen eller via ultraljud på röntgenavdelningen. Ofta är en sjuksköterska eller undersköterska med.

Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket.

Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.

Läkaren gör ett litet snitt i huden där slangen förs in. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Det kan svida när slangen förs genom huden in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.

Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong, en kuff. Ballongen fylls med sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.

Ibland kan läkaren sy fast katetern med en eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.

Katetern kopplas ihop med en påse.

Insättningen tar oftast 5–10 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en längre eller kraftigare blödning, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.

Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar, och att du har det material som behövs och vet hur du beställer nytt material.

Påsen ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.

Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern, och vem som är din kontaktperson om du får problem med den.

När ska jag kontakta vården?

• Om du har ont i magen, underlivet eller ryggen.
• Om du får feber.
• Om du får blod i urinen efter att katetern har suttit inne ett tag.
• Om det blir stopp i katetern.

• Läs mer på se. Sök på Kateter i urinblåsan.
• Läs mer på nu. Välj hjälpmedel och katetrar.
• Läs mer på nu. Välj Suprapubis.